HemSIONER BIORECENSIONER RECENSIONERRECENSIONREC
THE GUARD
Regi: John Michael McDonagh, 2010
Medverkande: Brendan Gleeson, Don Cheadle, Mark Strong m.fl.
Om det är något man direkt kan säga om The Guard är det att
filmen helt står och faller med huvudrollsinnehavaren Brendan Gleeson. I
rollen som den rasistiska, rätt ut sagt sviniga småstads- polisen Garry
Boyle briljerar han i varje scen han dyker upp. Och han är i princip
med i varje.
The Guard är en svart komedi om ett samhälle i Galway
där en stor knarksmugglingshärva ska utredas av FBI. Således dyker snart
agenten Wendell Everett upp för att utreda fallet. Och vi vet väl alla
hur väl omhändertagna FBI-agenter
blir av den lokala poliskåren?
Utredningen blir svårare då befolkningen vägrar prata engelska med
Wendell som snart bara har ett alternativ kvar: att samarbeta med Garry.
Garry visar sig snart vara världens minst politiskt korrekta person men
sitter på ovärderliga uppgifter om fallet. Underligt nog, trots Garrys
alla tillkorta- kommanden och otrevliga karaktärsdrag, börjar man snart
gilla honom och hans totala ärlighet. Snart bryr man sig ganska lite om
själva fallet och upptäcker att filmen egentligen handlar om hur två
helt olika människor lär känna och respektera varandra. Med ett suveränt
manus och en välkomponerad regidebut av McDonagh är The Guard en av
vinters absolut roligaste pärlor.
JONAS DANIELSSON
SHARK NIGHT 3D
Regi: David R. Ellis, 2011 Medverkande: Sarah Paxton, Cris Carmack, Sinqua Walls m.fl.
Hajen. Den perfekta vattenrysaren som fått genera- tioner
att tänka efter mer än en gång när de doppar tårna i en havsvik. Shark
Night 3D är ett försök att spinna vidare på den klassiska filmen och
såklart rida lite på de blodiga vågorna efter den usla Piranha 3D. Här
är det ett ungdomsgäng som åker ut till ett sommarhus vid en sjö. Där
ska de såklart parta, dansa sexigt i bikini (för visst är det genom att
dansa sexigt alla kvinnor tar på sig bikini?) och
spännamusklerna.Tyvärrärdetnågot(ja,hajarallt- så) som snart ska
förstöra deras lilla semester. Nämnde jag att stället saknar
mobiltäckning?
För att, faktiskt, vara en skitfilm är Shark Night 3D
inte helt dålig. Den uppvisar övertydlig fingertopps- känsla vad det
gäller några av skräckgenrens mest inrotade teman – landsbygden mot
staden, männis- kans sadism och naturen mot människan. Speciellt lyckat
är temat som behandlar klass, här självklart koncentrerat till
hillbillys mot collegestudenter (en lite rolig detalj är att en av
rednecksen heter just Red). Klassföraktet sjuder åt båda hållen, men för
den som inte orkar bry sig om sådant kan se fram emot lite (alldeles
för lite faktiskt) hajar i 3D och rätt onödiga våldsscener.
JONAS DANIELSSON
MONEYBALL
Regi: Bennett Miller, 2011
Medverkande: Brad Pitt, Kerris Dorsey, Jonah Hill m.fl.
Premiär: 9 december
Moneyball är baserad på en bok om baseball som jag aldrig skulle få för mig att läsa. Däremot ser jag gärna filmen, trots att baseball är en sport jag inte har något förhållande till. Det här ska vara den sanna historien om det fattiga baseballaget Oakland Atheltics manager Billy Beanes som utan stora pengar lyckade slå sig igenom mångmiljon- beloppens lag och skapa någonting nytt. Han lyckades med det genom att anställa matematikern Peter Brand som genom ett avancerat dataprogram kan räkna ut spelares kvaliteter, spelare som faller under andra klubbars radar. Genom envishet och skickligt förhandlande skapar således Billy och Peter snart ett riktigt förlorarlag som har allt att vinna. Sportfilmer är geniala i sin grundform. Det är något visst med att följa förlorares kamp mot Goliat, vem än Goliat är. Egentligen är det märkligt att det fungerar, jag menar, det finns ju viktigare saker än sport. Men det är den mänskliga drivkraften, viljan att nå sina mål som fascinerar – speciellt utifrån ett starkt underläge. Kanske beror det på att förlorarna sällan vinner på andra områden i livet?
Det här är grabbigt så det förslår och jag har redan glömt bort Billys familj och hemmaliv trots att relationen till dottern tar rätt stor plats i filmen. Så även om filmen kanske försöker haltar berättelsen ändå rätt rejält på den punkten. Det som saknas är alltså allt det som Tjejligan (1992) har. Förutom det är Moneyball en underdogfilm av rätt stora mått som övertygar främst genom prick lagom lågmält skådespeleri av alla inblandade.
JONAS DANIELSSON
REAL STEEL
Regi: Shawn Levy, 2011
Medverkande: Hugh Jackman, Dakota Goyo, Evangeline Lilly m.fl.
Charlie är en avdankad gammal boxare som livnär sig på robotboxning. Du hörde rätt. Robotboxningen är visst det nya om ett par år. Tyvärr har han hamnat i en nedåtgående spiral och skulderna växer sig över öronen. När Charlies son Max dyker upp ser han en chans att tjäna lite pengar. Genom att utnyttja sonens rike styvfar tar han betalt för att över sommaren ta hand om grabben han övergav för tio år sedan. Snart gryr en slags gemensam vän- skap mellan far och son medan en gammal skrot- robot gör oväntad entré. Behöver jag påpeka att det här rör sig om samma gamla sportdramaturgi som vi är vana från tidernas begynnelse? Värsta losern har en chans att göra upp mot vinnarna, och hur tror du det går? Och för att inte glömma fader-son-relationen. Tror du att Charlie upptäcker något hos sig själv? Trots klyschor och filmens Disneysnälla ton, där det mesta som kan vara lite jobbigt snabbt stökas över har Real Steel ändå sin charm och i jämförelse med till exempel Transformers också sitt eget hjärta. Det beror främst på att fokus hamnar på relationer istället för robotslaggis – även om det såklart är en hel del plåtbucklande i filmen också. Som familje- film är Real Steel faktiskt helgjuten. Och en schysst underdoghistoria är ju sällan helt fel.
