HemSIONER MUSIKRECENSIONER RECENSIONERRECENSIONREC
WHITE LIES
"Ritual"
{Polydor/Universal Music)
På nätet: www.whitelies.com
Nämn White Lies och du kommer ofelbart att få en radda jämförelser uppkörda i ansiktet. Joy Division, Editors, Interpol... Alla förstås sååå mycket bättre än de yngre epigonerna.
White Lies påstår surt att de knappt hört Joy Division, Interpol – och definitivt inte Editors. Däremot har en hel del inspiration till nya plattan "Ritual" hämtats från ett annat band (med något lägre kreddfaktor). Att avsomnade Tears for Fears – och då särskilt plattan "Sowing the seeds" från 1989 – influerat bandet hörs inte minst på låtar som "Peace & quiet" och "Come down". Originalitet är kanske inte White Lies främsta kännetecken. Precis som debutskivan "To lose my life" är "Ritual" djupt rotad i 80-talets melankoliska ljudbild. Ändå lyckas bandet lyfta låtarna så att de blir något mer än bara mediokra parafraser på det förgångna. Delvis beror det på sångaren Harry McVeighs röst, delvis på de storslaget känslosamma texterna. Med textrader som "hold tight for heartbreak, buckle up for loneliness" berör White Lies även förhärdade cyniker som sett och hört allt.
SARA ULLBERG
ALEXIS WEAK
"Till minne av"
(La Vida Locash)
På nätet: www.myspace.com/alexisweak
Han förbryllar Alexis Weak. Vid en första lyssning är hans debutalbum "Till minne av" en rätt jämntjock historia. Det rullar på, rap över softa electrobeats och inte så mycket mer. Inga kontraster och inga texter som dröjer sig kvar. Men det monotona övergår i en slags hypnos.
Musiken, hans röst och texterna växer sakta men säkert. Spåret "Hela havet stormar" är skivans mest genomarbetade, och i mina ögon, starkaste text. För det är onekligen texterna som i slutändan är albumets stora behållning.
Det är, trots en del jargong och poserande, överlag imponerande bra lyrik.
NIKLAS KJELLBERG
TOM LEVIN
"Tooth and claw"
(Cut the Mustard)
På nätet: www.tomlevin.com
Han har gjort sig ett visst namn i indiekretsar i USA, men hans countryinspirerade pop ligger inte på allas läppar hemma i Sverige. "Tooth and claw" är Tom Levins fjärde skiva, och det är en hygglig, habil och liksom helt okej platta.
Produktionen är dessutom namnkunnig (Carl Ekerstam, Linus Larsson). På minussidan finns ett ansträngt amerikaniserat tilltal och ett tempo. På plussidan finns känslan av att albumet platsar mer än bra i en bilstereo med inget mål i sikte.
SARA HALDERT
SOCIAL DISTORTION
"Hard times and nursery rhymes"
(Epitaph/Playground)
På nätet: www.socialdistortion.com
Sju år efter förra skivan är inte mycket nytt under solen. Social Distortion brukar inte bjuda på några hjärtattacker – bandet har mutat in sitt hörn av punkrocken sedan årtionden tillbaka.
Den här gången finns det dock ett par irritationsmoment: "Hard times and nursery rhymes" serverar både bredbent och saggig snällrock med alldeles för nedslipande kanter och ibland till och med lite soulslisk, som i "Can't take it with you". Alltså inte på det bra sättet.
Är man inte en gräset är grönare på andra sidan-typ kan det i och för sig vara skönt att veta vad man får. Skönt men kanske lite tråkigt. Men man vänjer sig.
SARA HALDERT
COVENANT
"Modern ruin"
(Progress productions)
På nätet: www.myspace.com/covenant
Sparar man sina gamla kläder tillräckligt länge blir de till slut moderna igen – eller kan åtminstone lite överslätande kallas för vintage. På samma sätt fungerar det med Covenant, synthbandet från Helsingborg, som konsekvent kört sin linje sedan starten 1986. De låter lite som Front 242, lite som New Order och ganska mycket som tidiga Depeche Mode, men på nya plattan "Modern ruin" har Covenant kommit bättre i fas med tiden.
Soundet är fortfarande extremt retro, men känns ändå mer uppdaterat och dansant än tidigare – möjligen tack vare nytillskottet Daniel Myer. Albumet är kort sagt konsekvent och klart godkänt.
SARA ULLBERG
THE DECEMBERISTS
"The King is dead"
(Rough Trade/Border)
På nätet: www.decemberists.com
Att The Decemberists nya skiva är inspelad i en ombyggd lada säger en del när de nu närmar sig countryn allt mer. Deras förhållningssätt till musiken är rätt okomplicerat. Det handlar mycket om att bygga stämningsfulla melodier som kombineras med bra, kanske inte alltid briljanta men likväl välskrivna texter. En aning konservativt mähända, men det är samtidigt tacksamt med ett band som inte försöker vara mer än just kompetenta musiker och låtskrivare. Det räcker gott så. Skivans bästa spår, fina "January hymne" är ett bra exempel på det.
NIKLAS KJELLBERG
MIA
"Vicki leekx"
På nätet: http://vickileekx.com
Hitlåtar och självantändande konserter, visst. Det är inte därför MIA är en av världens just nu viktigaste artister. Som få andra visar hon att världen är upp och ner. Hur? Hon vänder upp och ner på den. Den elektroniska protestpunk som följde upp de båda hitskivorna "Arular" och "Kala" var så hård att många kritiker fann den svårlyssnad.
Nu släpper MIA mixtapen "Vicki leekx". I ett format som de flesta artister använder för sina mindre lukrativa idéer levererar hon en våldsam dansorgie. Det jabbas, juckas och jävlas åt alla håll. "Vicki leekx" är långt ifrån ett komplett album. Men vem bryr sig? MIA är rolig igen.
CARL CATO
