MUSIKRECENSIONER

DEN SVENSKA BJÖRNSTAMMEN
“Ett fel närmare rätt”
(Golden best/Universal)
På nätet: www.densvenskabjornstammen.se

Den Svenska Björnstammen följer upp EP- skivorna "Dansmusik" och "Classics" med "Ett fel närmare rätt". Och östgötarna pekar med hela handen: det här är klart och tydligt som en upp- friskande dusch med riktigt bra tryck i vattnet. Listklistret "Vart jag mig i världen vänder" är kanske något uttjatad men inte sämre för det. "Svalkar vinden" likaså, men tillsammans med titellåten är den ändå skivans bästa låt. En eller ett par låtar är utfyllnad och skivan hade vunnit på att stryka dem, men det är en mindre bock i kanten. "Ett fel närmare rätt" andas lite Parken, och kanske lite Håkan ibland, men framförallt bara en glad och kompetent björnstam. Tack gud och Norrköping för rak pop utan krusiduller.
SARA HALDERT

KRISTOFER  ÅSTRÖM
"From eagle to sparrow"
(Startracks/Playground Music)
På nätet: www.kristoferastrom.com

Det är lite tillbaka till det lågmälda och enkla för Kristofer Åström på hans nya och åttonde album. Mycket av materialet på "From eagle to sparrow" andas "Loupita" från 2004. Inte konstigt att han fortsätter sviten av "Loupita"-låtar på den här skivan med #5 och #6. Det mer utbyggda ljudlandskapet från förra skivan "Sinkadus" har han lämnat nästan helt. Lite tråkigt, tycker jag. Framför allt med tanke på att låtmaterialet inte riktigt håller lika hög klass som på "Loupita". Rätt sövande blir slutomdömet även om "Can you imagine?" är en favorit, rent av Dylansk.
HENRIK LARSSON

LENA PHILIPSSON
“Världen snurrar”
(Universal)
På nätet: www.lenaphilipsson.se

Lena Philipsson har hållit på med sin karriär i 25 års tid så det vore inte konstigt om hon kände sig trygg i sitt fack och stannade kvar där. Men något driver henne att förnya sig och inte se så mycket bakåt. Det är ju utmärkt. Den här gången har Lena släppt taget om Orup och ökat taken. Vi som såg henne rocka loss i "Så mycket bättre" känner igen oss när Lena stampar igång något som närmast kan beskrivas som schlager- house i inledande "Du följer väl med" och "Blir galen", som även den kommer att bli en hit. Lägg till singeln "Idiot" och titelspåret (skrivet av Markus Krunegård och Veronica Maggio!) och vi har en riktigt, riktigt bra samling poplåtar. Efter det följer ett par klassballader signerade självaste Björn Olsson och Kaah (!). Lena omger sig verkligen av riktigt bra låtskrivare och producenter, som passar henne perfekt. Lena känner sig så trygg på succén att hon bara har med två låtar från "Så mycket bättre", "Live forever" och "Botten is nådd". Och ingen saknar de andra låtarna.
MIKAEL FORSELL

ALICE B
“Alice B”
(EMI)
På nätet: www.myspace.com/alicegbg

Göteborg, sena nätter, utanförskap, kärlek och åtrå. Temamässigt rör sig albumdebuterande Alice B i samma land som en ung Håkan Hellström. Men likheterna slutar där. Alice B rör sig i en helt egen popsfär färgad av uppväxten i trygga Kullavik och "Kullaviks hamn" är en finstämd uppgörelse med orten. Det är rakt igenom enkel men rörande pop- lyrik som "så som jag ofta ser dig/har jag aldrig sett dig se mig", och mycket av den värme som saknats i de senaste årens svenska popsoul (Maggio/Linnros) finns hos Alice B. Det är en lysande debut men inte riktigt fulländad.
LIV SANDER

ALBIN GROMER
“Album”
(Universal)
På nätet: www.albingromer.se

Ni kommer att tänka på Timbuktu första gången ni hör Albin Gromer. Om ni inte redan har hört honom, förstås. För han har inte bara samma skånska dialekt utan även samma angreppssätt till texterna i sina låtar. Och de har förstås jobbat ihop. Men nu när den kopplingen är avklarad kan man konstatera att Albin Gromer står helt på egna ben - där det ena benet står i electronica och det andra i soulig pop. Och han balanserar på de båda benen riktigt bra. Albin Gromer har varit omskriven länge och "alla" har väntat på debuten. Man undrar varför det har dröjt så länge. I sina mest tillgängliga stunder låter Albin som en något svårare Oskar Linnros. Andra skulle hitta likheter med Christian Walz och här finns flera låtar som förtjänar bli riktiga radioplågor under våren, inte bara i P 3. Jag skulle nog ha önskat mig lite mer electronica och kanske lite mer vässade texter, men det är randanmärkningar.
MIKAEL FORSELL

TINDERSTICKS
“The something rain”
(Lucky dog/Playground Music)
På nätet: www.tindersticks.co.uk

Det finns band man gillar, band man struntar i och så finns det band som Tindersticks. Sådana som slår sönder ens hjärta i tusen bitar med en hammare, bara för att sedan plåstra ihop det. För mig började det med "Curtains" 1997 och fortsatte med "Simple pleasure" och "Can our love" - samma smärtsamma, underbara procedur.
När bandet lades på is för att senare återuppstå i en ny konstellation var det som om något hade gått förlorat. Förra skivan "Falling down a mountain" var en besvikelse, habil rent musikaliskt, men utan spänning och passion.
Så kommer då "The something rain" - Tindersticks bästa skiva på många år. Med ett nio minuter långt inledningsspår som skulle göra Björn Ranelid grön av avund för att det är så in i helsike poetiskt och erotiskt, med en Stuart Staples i högform och den där patenterade melankolin som krossar ens hjärta igen och igen. Tindersticks reser sig på nio, med äran i behåll.
SARA ULLBERG

STAFFAN HELLSTAND
“Staffan Hellstrand”
(Sheriff Records/Lovande Projekt/Warner)
På nätet: www.staffanhellstrand.se

Några takter in i första låten på Staffan Hellstrands första skiva på nästa fem år börjar jag undra om det är fel skiva som skickats. Dansbandsplatta är min första reaktion. Sedan kommer Hellstrands karaktäristiska stämma in och jo, det är han. Nu ska dock dansbandsreferensen tas med en nypa salt, så mycket dansband låter det inte när låten väl drar igång. Men Hellstrand har tagit sin musik på lite nya oprövade sparsmakade vägar. Det är mer akustiskt och lite countrykänsla, främst synligt i skivans mest lättillgängliga låt (och kanske P4-hit?) "Hungrig väg". En annan lättsmält låt är balladen "Ögonblick i månljus". Där har Hellstrand i låtens bärande syntslinga lånat kreativt från låtarna "Complainte pour Ste Catherine" (känd under svenska titeln "Ingen kommer undan politiken") och Jon & Vangelis "I'll find my way home. Snyggt! Överlag är det ett visst vemodigt drag i både text och musik som faktiskt passar Hellstrand rätt väl, och det är bra att han undviker att hamna i det överbefolkade svenska visrockträsket. Men han hade gärna fått löpa linan fullt ut.