SPELRECENSIONER

TIGER WOODS PGA TOUR 2013
Xbox 360, PS3

Lämpligt till vinterkvarlämningarnas döende status släpper EA ytterligare ett Tiger Woods-spel till fansens stora njutning. En konkurrensfattig genre som den här gör dock att golffesten får en smått bitter eftersmak. Jag brukar som regel raljera över nyhetsbristen i EA:s sportspel men det här tar nog priset. Då en sådan sak som grafiken tagit ett steg bakåt så har man rätt att vara besviken. Ett nytt karriärsläge finns att ge sig i kast med, men det ska sägas att inte känns nämnvärt fräscht det heller. Väl på banan är dock det mesta sig likt vilket faktiskt måste  beskrivas som en trevlig virtuell golfupplevelse. Golfen i sig är behandlad med en stor dos känsla, men så har det också varit i seriens tidigare förlagor. Golfspel som det är tvingar denna sanning mig att ge spelet åtminstone en trea, men det måste sägas rakt ut: jag börjar tröttna på EA:slathet. Skillnaden mellan föregångaren och det här är inte värd ytterligare 650 kronor, det måste tyvärr erkännas.
KIM LINDER

PANDORA’S TOWER
Wii

Om detta är ett rollspel med actioninslag eller actionspel med rollspelsinslag är jag osäker på. Det viktiga är att jag gillar det. Huvudkaraktären Aeron kämpar för att befria den vackra Elena från en förbannelse. Det kräver att han samlar kött från 13 olika monster i 13 olika torn. Inget torn liknar det andra och utmaningarna inom dem känns verkligen unika. Pusselmomenten som återfinns i varje spira kräver inget geni för att lösas men har ofta en finurlig touch. Bataljer mot tornens fiender lämnar inte mycket att önska. Med hjälp av Aerons kedja kan man binda ihop odjur med varandra eller hindra ett monsters rörelser. Otroligt kul moment! Det enda man kan klaga på är att striderna inte gör sig helt till rätta i den medelmåttiga grafiken. Historian i Pandora’s Tower är inte jättegripande men förs framåt bra av starkt röstskådespeleri. Det, tillsammans med schysta spelmoment, gör att Pandora’s Tower verkligen engagerar.
ANTON BJÖRNBERG –KALÉN

WRECKED: REVENGE REVISITED
Xbox 360, PS3

Ett absurt erkännande är det faktum att denna titel är en av 2012 mest efterlängtade för egen räkning. Detta är alltså uppföljaren till Mashed: Fully loaded och likheterna är naturligtvis många. Dessa spel får kallas partyspel och tillsammans med ett gäng polare så är underhållningen gränslös. Med en blandning av Mario Kart och valfritt racingspel rinner timmarna iväg – trots spelets mycket spartanska utformning. Grafiken är ganska kass,  ljudeffekterna bitvis skrattframkallande och variationen är obefintlig. Enspelarläget får dessutom anses vara ytterst begränsat. Men konceptet och spelglädjen ursäktar alla latheter. Att spelet dessutom är ett nedladdningsspel till konsolerna gör att det inte kostar mer än strax under tvåhundralappen. Som exempelvis förfestspel är detta helt enkelt smått oslagbart och jag råder varenda ägare av respektive konsoler att ge detta en chans. Priset per underhållningstimme blir inte mer än ett par kronor.
KIM LINDER

ARMORED CORE V
Xbox 360, PS3

Robotar är förmodligen bland det coolaste som finns. Vem har exempelvis aldrig drömt om att avnjuta en intim historia med någon så maffig som Optimus Prime? Gissningsvis ingen. Allsmäktiga robotar innehar alltså huvudrollerna i senaste tillskottet i Armored Core-serien. Robot-mot-robot är det egentligen som gäller vilket är ett ganska tacksamt upplägg för att öka möjligheterna till mastodonta slag. Här har vi dock ett ojämnt spel under luppen. Jag är svag för den råa postapokalyptiska värld som här målas upp, det är mer vågat och äkta än  sminkade miljöer som ibland återfinns i branschen. Paralleller till klassiska Zone of the Enders är lätta att dra. Men bristerna är också många, någon story  finns inte att snacka om och tyngdkänslan i metallkämparna kan  ifrågasättas. Dessutom känns det snabbt repetitivt vilket inte inbjuder till sträckspelande. I dålig konkurrens tycker jag ändå att detta kan förtjäna uppmärksamhet från en del robotdyrkare där ute.
KIM LINDER

BIRDS OF STEEL
PS3, Xbox 360

Flygplansspel är en genre jag tycker är oväntat liten. Den får ofta stå till sidan för andra spel som har landburna fordon i huvudrollen. Birds of Steel är dock ett spel som visar varför det just är så. Till att börja med är kontrollen obekväm.. När du vill svänga med ditt plan råkar du ibland bromsa ned eller gasa upp eftersom allt sköts med samma spak. En annan irriterande sak är bristen på flyt i spelet. Det hoppas hejvilt mellan filmsekvenser och riktigt spelande vilket gör att tempot bryts helt. Tyvärr väger inte mängden på uppdragen upp för det, hur många de än är. För trots det imponerande antalet är de flesta ganska likgiltiga och tråkiga. Det är hårt att säga att grafiken är  dålig, men den når  inte upp till vad de flesta konkurrenterna bjuder på. Ljudet är mest bara hemskt. Jobbiga och repetitiva radiodialoger får mig att önska livet ur de som sänder på min frekvens. Tacka vet jag hellre en hederlig bil nere på trygga mark.
ANTON BJÖRNBERG –KALÉN