SIONER SPELRECENSIONER RECENSIONERRECENSIONREC

HOMEFRONT

Xbox 360, PS3, PC

Året är 2027 och det har gått åt pipsvängen. Nord- korea har lyckats ta över stora delar av Asien och har även ockuperat USA. Du tar dig an rollen som en amerikansk stridspilot som allierar dig med rebeller som ska ta tillbaka makten från koreanerna. Konceptet håller och inledningen är fängslande. Tyvärr så dör stämningen av mer och mer. Dina med- hjälpare är ointressanta och oftast är de bara i vägen genom att ta lång tid på sig igenom dörröppningar och liknande. En annan stämningsdödare är den otroligt korta speltiden – efter cirka fem timmar är du klar. Grafiken har sina toppar och dalar men landar på ett godkänd totalt. Spelkontrollen är högst fungerande, men inte det bästa jag stött på. Bättre är det online. Det är fartfyllt och det finns många möjligheter att uppgra- dera karaktären. I slutändan så kan jag dock inte rekommendera Homefront: det finns många andra bra skjutspel där ute med längre speltid och bättre multiplayer-möjligheter.

ANTON BJÖRNBERG KALÉN

MOTOGP 10/11

PS3, Xbox 360

För det första: finns det något motorcykelracingspel som faktiskt blivit bra? Jag kan inte minnas något, åtminstone inget vars slutprodukt levererats med en godkänd fysikmotor, något som racingspel lever på enligt min mening. Det här är förvisso det kanske bästa på den fronten som jag spelat, men ärligt talat så räcker det inte. När man bränner runt med en hoj i 200 kilometer i timmen så ska man väl flyga till typ blåkulla när man kraschar? Här ser man mer ut som en svävande läderlapp när det krockats ordentligt. Även grafiken kan beskrivas som totalt oengagerande då den påminner mer om ett spel från förra konsolgenerationen än denna. Karriärsläget som spelet erbjuder gör faktiskt att man åtminstone får tid att ge spelet en ärlig chans, men tyvärr tror jag bara att detta är något för mc- älskare och extrema racingfanatiker. Själv är jag inte särskilt imponerad.

KIM LINDER

POKÉMON WHITE

DS

Pokémon White, med sin tvillingbror Black, är här med ännu fler monster att fånga. Pojken inom mig blir alltid förtjust när han hör ordet Pokémon. Det finns något barnsligt kul med att fånga, döpa och kriga med sina varelser, och det är vad jag får göra i detta spel. En ny grej är att man i majoriteten av spelet bara har tillgång till helt nya Pokémons. Det är självklart kul att få bekanta sig med nya ansikten, men nostalgin är en stor del av Pokémon. Så några gamla godingar tillgängliga tidigt hade inte varit en dålig sak. Spelet har valt att leka en del med kamera- vinklingar och gjort städerna mer levande, vilket känns välkommet. Karaktärerna har också fått sig ett lyft från tidigare titlar. Man känner faktiskt sympati för skurkarna, vilket är ovanligt i såna här spel. Trots det nya i spelet är det samma gamla grej i grunden och jag får känslan av att ha gjort allt förut. Pokémon har kört samma visa i över tio år. Det fungerar, men överraskar inte.

ANTON BJÖRNBERG KALÉN

WWE ALL STARS

PS3, Xbox 360, PS2, Wii, PSP

Jag ska börja med att skamlöst basunera ut min djupt rotade kärlek för Wrestling redan tidigt i den här recensionen. Stora och svettiga muskel- karlar som kramas och kastar varandra över land och hav, kan det bli coolare? Jag har i perioder som löpt genom hela mitt liv spelat alla möjliga wrestlingspel och kan säga att detta är det bästa som kommit på mycket lång tid.
Här går man tillbaka några år i stilen och återställer wrestlingen till mer party än simulation, som det gränsat till i tidigare spel från denna konsolgeneration. Detta är ett precis så kaosartat fantasislagsmål som amerikansk wrestling ska vara, helt enkelt. ”Skapa-egen-karaktär”- läget kunde varit vassare, men bortsett från det är detta faktiskt ren och skär underhållning. Däremot reserverar jag mig för samma uttalande i singelsammanhang, spelet är med all tydlighet ett multiplayerspel. Absolut inte tråkigt ensam, men det är huvudsakligen gjort för multiplayer. Och där är det riktigt bra.

KIM LINDER

TIGER WOODS PGA TOUR 12:
THE MASTERS

PC, PS3, Wii, Xbox 360

Föga förvånande kan vi konstatera att ett nytt Tiger Woods-golfspel nått spelhyllorna även i år. Faktum är att den här golfserien egentligen är totalt odödlig och kommer troligtvis att ånga på i många år till. Utan konkurrens och med vettiga uppdateringar varje år tuffar spelserien på likt en vithaj på ecstasy. Outtröttligt. Uppdateringarna är få, men vettiga, och i år handlar det om spelläget Masters.
Som namnet antyder handlar det såklart om turne- ringen US Masters som man äntligen fått rättigheterna till. Har man intresset så kan Masters erbjuda speltid i åtminstone ett 20-tal timmar och det är inte fy skam. Sin vana trogen är även denna upplaga smäckfylld med innehåll, spellängden är helt fantastisk om man som sagt är någorlunda golfintresserad. Små minus hittas här och där, men inget som förtar spelupplevelsen nämnvärt. Version 12 av serien är helt enkelt precis vad man räknat med, varken mer eller mindre.

KIM LINDER