SPELRECENSIONER

FINAL FANTASY XIII-2
Xbox 360, PS3

En uppföljare ger möjligheter att ändra bristfälliga saker som det tidigare spelet i serien bjöd på. Final Fantasy XIII-2 tar sin chans och suddar bort det linjära korridorsspringandet som var föregångarens största defekt. Nu har man frihet i stora mängder och kan hoppa i tid och rum för att utforska. Tyvärr så är det fel personer jag får göra det med. Serah, som hade en biroll tidigare, är nu huvudpersonen. Hon är tråkig. Jag hade hellre sett att man behöll huvudpersonerna från föregångaren. De var inte perfekta, men de hade ändå en skön dynamik. Lyckligtvis har i alla fall stridssystemet hängt med  från förr. Det fungerar lika bra som då och håller striderna ösiga. Många strider blir dock lite för lätta och saknar något taktiskt djup likt bosskamperna har. Grafiken håller hög klass, även om den inte har utvecklats nämnvärt från föregångaren. Final Fantasy XIII-2 är ett välkomnat tillskott till seriens familj och ett måste för de som njöt av föregångaren.
ANTON BJÖRNBERG KALÉN

NEVERDEAD
Xbox 360, PS3

För femhundra år sedan blev du dömd till evigt liv av demonernas herre. Nu är du en demonjägare som ska röja gatorna från annat oknytt. Än så länge låter det grymt! Tyvärr är resten av mycket tveksam kvalitet. Om det är något jag är trött på i spelvärlden så är det att utvecklarna med nyskapande idéer sällan klarar av att utveckla spel. Hårt men sant, det är många egensinniga koncept som begravts alldeles för tidigt på grund av oprövade utvecklare. Nyskapande i detta spel är att din karaktär knappt kan dö, däremot bli duktigt lemlästad.
Spelförutsättningarna beror på vilka kroppsdelar som sitter kvar. Kul i teorin, misslyckat i praktiken. Man blir av med kroppsdelar hela tiden och utsätts för konstanta spelavbrott när du ska lappa i hop dig titt som tätt. Hela Neverdead är ett teoretiskt svinkul spel som knappt på något sätt klarar sig i praktiken, tyvärr. Jag bjuder på en tvåa för goda tankar, men man bör undvika ett köp.
KIM LINDER

KINGDOMS OF AMALUR: RECKONING
Xbox 360, PS3

Det börjar bli riktigt trångt med plats för alla mastiga rollspelstitlar som släpps. Star Wars: The Old Republic och  Skyrim är fortfarande purfärska och lär knappast ha tröttat ut sina köpare än så länge. Nu välkomnar vi alltså Kingdoms of Amalur in i bataljen. Samma koncept blandas in här, dock i en lite mer avskalad variant. Kingdoms of Amalur har faktiskt inte The Old Republics dialogförträfflighet och det har heller inte Skyrims storslagenhet. Det
har dock samlat en del gott från många spel i genren och helheten är en väldigt god sådan. Grundstoryn är i vanlig ordning ganska ointressant,  även om det inte är något som stör då det är du själv som väljer ditt äventyr.  Stridssystemet är rappt och lättövergripligt, mycket viktigt för denna typ av spel då det annars kan bli så onödigt komplicerat. Kingdoms of Amalur är ett välpolerat rollspel och en allmänt trevlig spelupplevelse men frågan jag ställer mig är: finns det verkligen plats för det?
KIM LINDER

SOUL CALIBUR V
Xbox 360, PS3

Äntligen är det kommet! Sedan jag för över tio år sedan frenetiskt lirade Soul Calibur till Dreamcast har jag varit fäst vid den spelserien. Alla andra fightingspel drog åt samma håll och Soul Calibur var ett välbehövligt tillskott till fightingfamiljen. Det ska dock erkännas att ettan och tvåan varit ganska mycket bättre än trean och fyran så helt lugn inför detta spelsläppet har man inte kunnat vara. Sucken blev dock av lättnad och att jag är mycket nöjd är enkelt konstaterat. Det är en rungande skillnad i tempo om vi ska jämföra fyran med femman. Här har man dragit upp tempot till och med en smula värre än originalet och det är ett genialiskt beslut. Snabbt och oförlåtligt är ledorden och det passar mig som kaffet i koppen. Grafiken är bländande och musiken i vanlig ordning av ett utmärkt slag. Att gästkaraktären i nya Soul  Calibur är Ezio Auditore från Assassins Creedspelen gör det hela ännu smaskigare… Soul Calibur V är med sammanfattande ord underbart!
KIM LINDER

GRAND SLAM TENNIS 2
Xbox 360, PS3

Mitt allmänna tennisintresse har sakta men säkert börjat haverera. Nu när eleganten Roger Federer börjar vissna vet jag inte riktigt vem jag ska titta på längre. Betyder det att en release av ett tennisspel kommer i rättan tid? Dessvärre inte. Efter besvikelsen Virtua Tennis 4 har jag fortfarande känt mig lite trött på virtuell tennis och jag  hoppades helhjärtat att Grand Slam Tennis 2 skulle korrigera den inställningen. Så blev inte fallet. Här har vi ett på det stora hela välgjort tennisspel. Grafiken är finfin och inramningen gedigen – som vanligt när du levereras  sportsspel från EA alltså. Däremot finns inte riktigt det där extradrivet att hitta. Ett riktigt bra karriärsläge kan hålla igång lustarna, karriärsläget här är ganska lamt. Svårighetsgraden är ojämn och jag får aldrig någon kontinuitet i matcherna. Antingen är det för lätt eller orealistiskt svårt. Multiplayern är dock omfångsrik och välgjord och blir då den del som till slut ger spelet en trea.
KIM LINDER